Öppettider och entré

Museet är bemannat vardagar mellan 09-13. Bokning av besök på övrig tid går bra att göra via telefonnummer 0431-752 90.

Telefontid: säkrast 9-11.
Entréavgift: 20 kr. Guidning: 100 kr/grupp.

Ett begränsat urval av Lacosteklockorna finns, som på bilden. Missa inte tillfället, kom in till oss på Köpmansgatan 2 i Båstad.

Lacoste är ett franskt modeföretag, grundat 1933 av tennisspelaren René Lacoste. Efter att från början bara ha tillverkat tenniströjor, produceras nu även andra kläder, skor, parfym, glasögon och klockor.

Lacostes historia sträcker sig till 1925 och Davis Cup-matchen mellan Frankrike och Australien i Boston. Mellan några träningspass flanerade det franska laget på stan. René fick syn på en väska i krokodilskinn, som han blev väldigt förtjust i. René slog vad med kaptenen Pierre Gillou, där han skulle få väskan om han vann sina återstående matcher. René förlorade dock vadet och vann inte väskan. En amerikansk journalist hade dock snappat upp historien och skrev:

”Den unge Lacoste vann inte skinnväskan, men kämpade i alla fall som en riktig krokodil”.

Lacoste blev ”the Alligator”. Han lät en vän rita den sedermera klassiska Lacoste-loggan och placerade den på skjortor och blazers han bar under matcherna.

På grund av skador tvingades René Lacoste avsluta sin karriär i början på 1930-talet. Han fick då rådet av en vän att starta ett företag som tillverkade kläder med hans välkända krokodillogga. Det gjorde Lacoste och 1933 grundade han tillsammans med affärsmannen André Gillier La Société Chemise Lacoste.

På 1950-talet expanderade företaget kraftigt, då man började lansera kläder i andra färger än vitt (den klassiska tennisfärgen). Renés son Bernhard tog över företaget 1963. Efter enorma framgångar (främst iUSA) under 60- och 70-talen började företaget på 90-talet förlora marknadsandelar och en långsiktig strategi för förnyelse och utveckling antogs.

1996 avled René Lacoste, 92 år gammal.

Förutom framgångsrika tjejer fanns även Jonte Sjögren på plats. Tillsammans berättar de två varmt om gamla minnen, allt från Davis Cup till WTA engagemang.

Ingrid är fortfarande den energiska och glada personen som vi minns från hennes professionella tenniskarriär. Den här dagen är det dock inte själva tennisspelandet som står i fokus – utan hur hon var klädd under tävlingarna. Med glimten i ögat och skrattet nära visar hon välhållna och vackra tennisklänningar – den ena glammigare än den andra.

Efter att ha visat sin egen kollektion fick modellerna från Moja Tennis även prova Ingrids stjärnklänningar, under stort jubel från besökarna på museet.

– Jag kommer faktiskt fortfarande i de här klänningarna, skrattar Ingrid nöjt och försäkrar att de bara är att tvätta och hänga upp.

En stor del av Ingrids och Jontes historia finns samlad på museet för allmän beskådan.

Läckra funktionella tenniskläder för tjejer, kvinnliga kläder för den sport våra hjärtan bankar häftigast för – tennis. Nu finns Mojas supersöta tennissockar att köpa på tennismuseet!

Svensktillverkade låga tennissockar i toppkvalitet. Helvita med söta hälbollar i varierande färger. Rosa, limegröna eller vita. Tvättas i 60 grader. Storlek: 36-39, 40-42. Färger: Vit,Limegrön,Rosa. Se hela Mojas kollektion på mojatennis.se.

Leif Dahlgren, en av svensk tennis stora ledare och utbildare, har den 28 oktober lämnat oss efter en tids sjukdom. Han blev 83 år gammal.

År 1970 anställdes Leif som utbildningsansvarig i Svenska Tennisförbundet. Sedan dess har han i över 30 års tid verkat för tennissportens utveckling såväl i Sverige som i utlandet.

Under sin tid på Svenska Tennisförbundet ledde han arbetet med tränarutbildningen under den mest expansiva fasen och blev därmed ett välbekant och respekterat ansikte hos hela den svenska tennistränarkåren. Leif tog också initiativet till landets första tennisgymnasier, däribland Tretorn Tennis Academy i Båstad.

I mitten av 80-talet lämnade Leif svensk tennis för London där han under flera år ledde arbetet med utbildningsfrågor på Internationella Tennisförbundets utvecklingsavdelning. Han har vid ett flertal tillfällen uppmärksammats för sitt arbete med att sprida tennissporten i världen. 1999 emot tog han ITF:s Award for Services to the Game.

Leif har en stor del i svensk tennis utveckling och framgång, framförallt för när det gäller att värna om tennistränarnas situation. På ett hängivet sätt har han, även långt efter sin yrkeskarriär, varit drivande när det gäller utveckling och nytänkande inom tränarutbildningen. Leif har även varit en stor tillgång för Tennismuseet i Båstad där han verkat i styrelsen sedan starten. Det är därför med stor saknad och sorg som vi nu tar farväl av en tennissveriges stora profiler.

Leif Dahlgren till minne

Leif Dahlgren, Båstad, har avlidit i en ålder av 83 år. Han sörjes närmast av sin hustru, Marianne, samt barn och barnbarn.

Inom vida kretsar av tennis-Sverige råder sorg. Sorg och saknad råder även inom Föreningen Sveriges Tennismuseum. Leif Dahlgren var en mycket uppskattad medarbetare.

Vi, som hade förmånen att ha Leif Dahlgren som vän och medarbetare, lärde känna en verkligt fin och god människa. Leif var en medmänniska. För honom var begreppet medviktigare än mot.

Som person och medmänniska gick Leif stillsamt fram genom livet. Han behövde inte ta till några stora åthävor. Hans kompetens ingav respekt. I sitt arbete med svensk – och senare även internationell – tennis gick han rakt fram. Hans arbete präglades av visionen om hur man kan skapa förutsättningar för ungdomar att genom bl.a. rätt sorts träning och personlig utveckling kunna förverkliga sina tennisdrömmar.

Personligen hade jag förmånen att ha Leif som vän och medarbetare i Föreningen Sveriges Tennismuseum i Båstad. Jag minns detta samarbete och denna vänskap med värme och tacksamhet. Tillsammans med Leif blev man på gott humör och alltid stimulerad till extra arbetsinsatser.

Leifs insatser har varit en tillgång för svensk tennis. Med sin långa erfarenhet och sina djupa kunskaper om tennis och dess historia har han också för tennismuseet varit en stor tillgång. Jag vet att styrelsen och mina efterträdare i museets personal har samma erfarenhet – liksom tennisvänner runt om i Sverige och i andra länder.

Det känns tomt idag.Inte minst i Tennismuseet. Tomt vid styrelsebordet, i museilokalerna och vid kaffebordet i  köket. Vi saknar Leif – hans kunnande, värme och generositet.

Leifs föredöme blir nu vår kraftkälla i arbetet för att göra svensk tennishistoria levande och tillgänglig. Det blir ett sätt för oss att hedra Leifs minne.

Kalle Eriksson